Boktips: Making Makers

Detta inlägg jag skrev för Makertjej.se som en del av #blogg100 i veckan efter påsk, där olika makertjejer runt om i Sverige bidrog med inlägg. Originalinlägget: Boktips: Making Makers

making-makers

Hur man kan stödja barn i att ha en skapande inställning och kanske bli makers? Detta är temat för boken Making Makers – Kids, Tools, and the Future of Innovation av AnnMarie Thomas som bygger på intervjuer med 39 makers om deras barndom. Boken inleds med ett kapitel om makers:

”Maker” isn’t a title conveyed after passing some test or degree program; rather, it is a self-identification. It’s also not, by any stretch of the imagination, a new concept.

Alla som intervjuats för boken föddes långt innan tidningen Make: och makerspaces som vi ser idag. Hur började de sin bana som makers? Hur var de som barn? I vilken miljö växte de upp? AnnMarie Thomas såg ett antal drag som dök upp hos flera av de hon intervjuat:

  • Nyfikna och utforskande
  • Lekfulla
  • Risktagande
  • Ansvarstagande
  • Uthålliga
  • Rådiga (eller vad blir resourceful på svenska?)
  • Delar med sig (av kunskap, verktyg, stöd)
  • Optimistiska

Vad tror ni om den listan? Boken är organiserad utifrån dessa egenskaper, och i varje kapitel lyfts ett antal av intervjupersonerna fram. Boken avslutas med kapitlet ”Maker moms/dads/teachers/neighbors/friends” som lyfter fram några konkreta råd.

Jag har läst boken främst med föräldraögon, men lärare och folk som leder barn är en annan given målgrupp. Som en ganska försiktig person med en försiktig dotter är kapitlet om risktagande nog min favorit, där jag kladdat mycket i marginalerna.

Boken är dessutom både tänkvärd riktigt rolig.

Två guldkorn:

  • Hela kapitlet om risktagande, som jag nämner ovan. En av de intervjuade vill att hennes barn ska vara ”generally competent: I want them to have a strong set of basic skills, be able to pick up any new skill that they’re interested in, and understand how to do dangerous things safely” (där jag är särskilt förtjust i detta med att göra farliga saker på ett säkert sätt).
  • En nyfiken tolvårig Chris Anderson (tidigare chefsredaktör för Wired, nu VD på 3D Robotics) beställde vad han trodde var ett kit för att bygga en ubåt. Han var något besviken när det visade sig att han beställt ritningar (”badly copied”) och att det första steget var att få tag på en överskottsbränsletank från en U.S. Air Force P-51.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.