Till vår fjärde Tinkering Fundamentals-träff i Malmö provade vi att göra sydda kretsar med hjälp av ledande tråd, knappcellsbatterier, batterihållare och lysdioder (både ”vanliga” 5 mm LED och de LilyPad tillverkar). En person använde även en LilyTiny, en mindre LilyPad-komponent som kommer förprogrammerad med olika blinkmönster.
Vi utgick delvis från Exploratoriums aktivitetsguide från kursen. Resultatet blev lysande blomster, LilyTiny-experiment och en diodprydd slips.
Lättare än papperskretsarna på många sätt
Anna och jag hade lagt papperskretsarna (där man använder självhäftande koppartejp för att skapa kretsen) innan de sydda kretsarna eftersom vi trodde att det skulle vara svårare med de sydda. Så visade sig inte vara fallet – jämfört med de sydda kretsarna så tror jag att det var mer frustration med att papperskretsarna och att deltagarna upplevde att de inte kom så långt som de hade tänkt. Delvis beror detta nog på att man har sytt för hand innan och har en bild av att det inte går så fort. Hanteringen av koppartejpen var också lite lurig, att få kretsen att sluta om man exempelvis klippt i den (tror att det är olika med olika tejp).
Kombinera Lilypads lysdioder med vanliga?
En sak som inte fungerade som jag hade trott var att det inte gick att kombinera Lilypad lysdioderna med de vanliga. Var för sig fungerade de, men parallelkopplade så lyste bara Lilypad-dioden. Lösningen när vi sågs var att använda två Lilypad-dioder i stället.
Det verkar som att Lilypad-dioden har ett inbyggt motstånd, så jag får testa om det går att kombinera dem om jag kopplar den vanliga dioden till motstånd av lämplig storlek. Jag går ju den här kursen för att skaffa mig förståelse för el (sådant som bara kom på ett teoretiskt plan i skolan, och därmed har glömts bort), så det är bra när saker inte fungerar, så att man får ett motiverande sammanhang att sätta sig in i hur det hänger ihop.
När jag provade att göra veckans aktivitet, en ”scribbling machine”, innan vi sågs så konstaterade jag att det dels var väldigt roligt och att man kunde fixa och justera en massa. Samtidigt så var jag lite orolig för att det skulle gå för fort att göra aktiviteten – men det hade jag inte behövt vara orolig för. Det var snarare så att Anna och jag fick avbryta deltagarna för att vi skulle hinna göra vår avslutande ”målning” och en avrundande diskussion.
