Idag har det varit traditionsenligt pepparkaksbak med mamma. Vissa jag känner vill skära ut nya former och skapa nya alster varje gång. Jag är en pepparkaksbakare som gillar att använda pepparkaksformar (mamma och jag har en del…), återkomma till gamla favoriter och vara så effektiv så möjligt när jag stansar ut kakorna.
För några år sedan hittade jag dessa Pac Man-formade formar, som det det blir en plåt eller två av. Spökena blir bra kakor, medan själva Pac Man-formen inte riktigt funkar utan sin kontext. (När jag köpte formarna fick man tre spöken, vilket är en underlig syn på hur man använder formar, men det blir ju fina bilder.)
Vad har då pepparkakor och programmering med varandra att göra? Kakformar och kakor är faktiskt en vanlig liknelse när man lär ut objektorienterad programmering (när man lär ut Java och Python, till exempel). Grundläggande inom objektorienterad programmering är koncepten klass och objekt, där en klass är en mall utifrån vilken man skapar ett eller flera objekt med en viss typ av egenskaper. Det vill säga, en klass kan ses som en kakform från vilken man skapar objekt. Detta är inte det första man lär sig när man programmera, vanligtvis har man stött på variabler och funktioner/metoder först.
Liknelsen har några nackdelar, som att det vanligtvis är ganska lite skillnad mellan kakorna man stansar ut, medan objekt av samma klass tar flera olika värden för en viss uppsättning variabler som beskriver dess egenskaper.
En skillnad som kan göras på instanserna är att man kan kristyrbelägga dem olika i efterhand. Oftast påverkar kristyren inte fler pepparkakor än den man belägger med kristyr.
Ja, dekorationer som görs efter stansningen gör ju att liknelsen funkar lite bättre. Men har svårt att ta till mig den eftersom jag sällan dekorerar mina pepparkakor. Det är ju jobbigt när kristyren påverkar fler pepparkakor än de man tänkt belägga ;-).