Här tänker jag skriva om programmering och datalogiskt tänkande (det engelska ordet, computational thinking, är betydligt mer etablerat), i skolan, med barn och i allmänhet. Det blir nog även lite om maker-rörelsen och allmänna nörderier.

Passar på att göra #blogg24 – det passar väl i tiden för mig att komma igång med min blogg (tack för tipset Ida).

Vem är jag? Jag avslutar just en anställning som lektor i datavetenskap på Malmö högskola. Nu vill jag arbeta för att programmering ska in i skolan, eftersom jag tycker att datalogiskt tänkande och det som hör till är verktyg som alla i alla fall ska ha kommit i kontakt med.

Till slut, min programmerings-”origin story”: Jag började inte programmera förrän jag började läsa datavetenskap vid Lunds universitet, vilket jag gjorde främst för att jag ville läsa kognitionsforskning på D-nivå (och tänkte att datavetenskap nog var nyttigare än bara psykologi eller filosofi, som det också blev en del av). Det blev en kandidat i datavetenskap, och jag undrade varför jag aldrig föll för programmering när jag var yngre. Stötte på det i sjuan i USA, men det gav inte mersmak (har funderat en del på vad det berodde på – min bild är att vi inte gjorde något som var problemlösande eller utmanande – jag gick å andra sidan bara halv kursen pga flytt). Försökte mig också på AMOS på Amigan (det införskaffades en Amiga 1000 någon gång på 80-talet), men kom aldrig riktigt igång – ingen jag kände höll ju på med något sådant. När jag väl lärde mig att programmera så tyckte jag att det var något som jag gärna ägnat mer tid åt under min tonår.