Jag började denna blogg med att berätta hur jag lärde mig programmera. Jag tycker att det är intressant att höra hur olika personer lärt sig programmera och det är också något som folk är rätt benägna att dela med sig av. Denna typ av berättelser var också del av den första videon av de som jag skrev om igår. Man kan också hitta en hel del sådana historier på nätet.

Idag vill jag tipsa om ilearnedtoprogram.com. Där finns hundratals korta historier om hur folk lärde sig programmera – jag har valt ut fyra som tilltalade mig. Jag gillar bredden av perspektiv som lyfts fram när man tvingas att koka ner historien till en mening på ganska få tecken. De flesta jag har sett handlar om varför (ibland konkret, ibland med känsla av efterkonstruktion) och vad (här är det ofta mycket konkret, språk, hårdvara, etc.).

Däremot pratar vi sällan om hur vi lärde oss läsa. Jag tänker mig att detta beror på att vi alla lär oss läsa på ungefär samma sätt, men är inte säker på att det är hela svaret. Om programmering tar större plats i skolan, kommer då sådana här historier att bli ointressanta, irrelevanta? Eller är programmering mer mångfacetterat och något som många ändå inte kommer att ägna sig åt (även om värdet i att ha förståelse för det består), vilket gör att denna typ av historier kommer att berättas även av våra barn och barnbarn?